Sidan 194. Nu är jag inne på ett recept som innehåller tre recept. Målet är "Chicken Riesling" Men jag börjar med b-a-t-t-e-r som ska smetas med s-p-a-t-u-l-a (visst smakar somliga ord finare än andra). Smet alltså. Klimp. Österrikisk spaetzle.
Vad det här är, är en degsmet som ska kokas, iskylas, torkas, inoljas och stekas. Receptet utlovar "ett någorlunda oregelbundet och rustikt resultat". Men min förhoppning om att det ska bli gott är ungefär lika stor som när jag gjorde kycklinglevermousse på en tisdag.
Men jag har fel!
Vad jag lär mig:
- det är helt enkelt gott med klimp
- klimpen funkar att göra dagen innan, och sedan bara stekas på
- man ska skeda i klimpen i det kokande vattnet, inte smeta ut den över träskärbräda som Balthazar anger ...
- sauteringen på slutet är avgörande för knaprigt och vackert resultat
- detta är en liten guld-klimp rent utav, som funkar perfekt som uppsugare på tallriken när där finns en god sås
Tack, Balthiz för detta. Det var kul och lite hetsigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar