Evigt less på alla oändliga Facebook-inlägg där den ena efter den andra visar upp sina kantarellskördar, hinkvis. Men ändå, eller kanske just därför som en slags revansch, här är de. De brandgula trumpetsvamparna.
När jag var liten hittade jag gärna svamp. Men jag plockade inte, rensade inte och åt inte. Bara hittade. Och pekade på svampen ...
"Triumf! Triumf!"
Sedan fick andra plocka. Vilken magisk och makalöst spännande aktivitet. Min man säger att han inte känner igen mig när jag är i svampskogen. Den rena, äkta, oförställda lyckan av att hitta svampen. Den rena, äkta, oförställda skadeglädjen när övriga i sällskapet INTE hittar. I min värld är det ytterst få saker som kan mäta sig med en lyckad svamptur i skogen.
Idag hade vi en sådan tur i Vira Bruk, vid sjön Largen. En heltäckningsmatta med brandgul triumf-trumpet bredde ut sig och liksom kittlade oss under fötterna. Köttiga, fasta, neonfärgade stjälkar i massor. Jag blev yr och fick blodtrycksfall efter en timme med huvudet i marken. David Rostaren, som följde med mig och I, var mer diskret i sitt hittande och plockande. Han lät inte sina triumfer märkas. Dessutom sparade han de små, satte dem på tillväxt liksom. Det kan inte jag göra. Girigheten överträffar allt när det gäller guld i skogen.
Jag tror att jag genom svampplockning får utlopp för alla känslor som behöver komma ut. Det är en komplett och fullkomlig aktivitet.
Nu förbereder jag för Mushroom Soup på sidan 32. Balthazar skriver "the mushrooms should be in good form, indicating that they've been carefully handled". Jag lovar dig, Balthis, att leverera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar